sjukhusbesök
igår va vi en sväng på barnakuten. är som tur var inte så allvarligt som det låter. båda barnen har ju haft magsjuka igen. o det är ett helsike att få i lilla vätska. o eftersom hon mått dåligt sedan i fredags ringde jag bvc för rådfrågning. de tog mig på största allvar o fixade en tid på vc. stressade satan för att hinna på en halvtimma o kom precis i tid. fick vänta 45 min över tiden innan det blev vår tur. behöver jag berätta att mike var vansinnigt rastlös?
fick som vanligt träffa nån j-vla låssas läkare som sa att det var inget att bry sig om men hon skulle rådfråga sin handledare. handledare kom in o sa , åk till barnakuten istället. bebisar har så små marginaler att vi inte vill avgöra det här ..typ.
det är våran vc det.. noll kompetens!
i vilket fall, på barnakuten konstaterade de att hon hade perfekta värden, trots ordentlig magsjuka o jag fick beröm för hur jag sköter mina barn vid sjukdomar. :) lite uppskattning är alltid skoj.
fick rådet att fortsätta tvinga i henne små små portioner åt gången , så skulle det snart vända.
o redan idag är det mycket bättre.
men sen måste ja ju berätta mä..
mike o m tyckte det blev lite tråkigt på rummet så de tog hissen till cafeterian o köpte dricka. i hissen upp kräktes mike. o de två kärringarna som oxå stod i hissen blev galna o svor lite o frågade hur fan man tänker om man tar med ett sjukt barn till ett sjukhus?!
m idiotförklarade dom o sa typ att sjukhus är väl till för sjuka eller?
jag tycker inte heller det är mysigt om andras ungar kräks hejvilt, men det hade ju inte varit tvunget att han var magsjuk. han skulle ju lika gärna kunnat vart sövd eller fått (veofasa tvi tvi tvi ta i trä ) cellgifter eller vad som helst.
nä nu ska jag krypa ner i sängen där alla andra redan sover :)
